Brevet från Natalie

Till Peppe,

Jag ville dela några ord med dig...

På min första dag i Italien skrev jag i min dagbok: ’Jag vill också gå vilse och hitta mig själv i Toscana’. Och det blev så! Tack vare dig, Peppe! När jag vaknade i morse skrev jag ner de här orden.

'Jag är jag'

Att kunna säga "inget saknas" eller "jag känner mig hel" handlar inte om att allt är perfekt. Det är istället när du verkligen är i kontakt med dig själv, har självinsikt, emotionell intelligens och en öppenhet som gör att du kan växa och reflektera hela livet. Det finns ingen quick-fix eller mirakelkurs som löser allt. Och att leva i förnekelse leder snabbt till ett liv du inte vill ha, ändå är det där många blir kvar alldeles för länge - ibland hela livet.

Jag är övertygad om att vi alla förtjänar att må bra, känna samhörighet och brinna för livet. Vi är värda att bli älskade och att sprida kärlek. Vi har rätt att klara livets gupp; att förstå och hantera känslan av att inte vara "tillräcklig" även när vi gjort vårt bästa; att våga bli älskade igen efter svek; och att känna oss hemma i våra kroppar även när andra fått oss att känna oss oattraktiva eller otillräckliga. Vi förtjänar styrkan att våga byta riktning när vi inser att vi är på fel väg.

När vårt självförtroende får sig en törn och våra värderingar suddas ut av omgivningen, då börjar vi falla sönder. Vi blir sårbara. Sakta men säkert tappar vi bort oss själva, våra drömmar, våra behov och vår passion. Det många av oss missar är att för att sluta falla sönder och börja läka, måste vi sakta ner. Ibland tvingas vi stanna helt (möta utbrändheten) och vända oss inåt.

Jag är ett exempel på någon som utåt sett verkade ha allt på plats. Men om du hade fått en glimt av min inre värld, hade du sett att det mesta där inne bara var spillror.

De senaste tio åren har jag medvetet arbetat på min egen läkning och tagit hand om mig själv - den verkliga versionen av mig. Jag misstänker att de runt mig kanske inte har märkt någon stor förändring utåt, eller tror att jag har blivit en helt ny person. Men på insidan är jag annorlunda nu - så mycket starkare och med betydligt färre spillror. Det gör att jag kan vara genuin, både mot mig själv och mot världen.

Jag börjar verkligen tro att världen behöver mig - den äkta mig!

Idag ber jag mig själv om förlåtelse. Jag förlåter mig för att jag gick vilse så länge. ’Jag är ledsen för att ha hållit dig gömd i skuggorna; nu är det dags för ljuset att nå varje del av mig. Jag behöver inte längre skämmas eller känna mig obekväm, och det spelar ingen roll vad andra tycker om jag är bra nog, snygg nog eller tillräckligt cool. Jag är den jag är, och jag älskar den här versionen av mig själv så otroligt mycket mer än den trasiga.’

Jag har jobbat aktivt med mig själv i tio år, men en enda vecka omgiven av rätt människor på rätt plats har förändrat mig mer än ord kan beskriva. Mitt sätt att visa tacksamhet är helt enkelt att vara mig själv. Varje dag gör jag det som behövs för att ta tillvara det vi alla förtjänar som människor: MENING. KÄRLEK. GEMENSKAP. PASSION. HÄLSA. LYCKA. Jag är inte annorlunda än någon annan, jag förtjänar också detta.

Utan dessa saker är vi bara trasiga människor som försöker ta oss igenom vardagen. Men alla som tänker klart skulle hellre vilja leva i en värld fylld av kärlek, passionerade människor, vänlighet och lycka. Jag vet vem jag är och jag vet vilken värld jag vill leva i.

- Natalie